FÖRTRYCKSFRITT
Kolonialism
Europa var på höjden av kolonialism och den transatlantiska slavhandeln, där afrikaner förslavades och fördes över Atlanten till kolonier i Karibien och de amerikanska kolonierna, var i full fart. Slavarna sågs inte som fulla människor och på så sätt kunde det rättfärdigas att man utsatte dem för sådant våld som slaveriet innebar.
Sverige var också en kolonialmakt och hade ett slavfort, Cabo Corso, på 1600-talet i nutida Ghana på Afrikas västkust. Man hade också en koloni, St Barthelemy, i Västindien.
Men Sverige var inte en stor kolonialmakt i antal slavar och kolonier. Däremot fanns starka handelsrelationer med länder som var det, och på så sätt kunde Sverige tjäna mycket på slaveriet ändå. Till exempel hade Sverige en stor järnproduktion och exporterade mycket till Storbritannien – den största kolonialmakten då. Det här järnet användes till stor del för att bygga bojor och kedjor för de brittiska slavskeppen. Det här järnet som Sverige sålde kallas ”voyagejärn” och utgjorde 75-80 % av Sveriges exportintäkter under hela 1700-talet.
Handelsmännen i Sverige blev mycket rika på detta och blev en ny adel - skepparadeln. Under samma tidsperiod och under 1500-talet börjar adeln och monarkin att upprätta stiftelser ämnat att hjälpa fattiga och utslagna. Det här gjorde att de kunde skapa lugn i samhället som såg en grupp rika skapas och öka sina rikedomar samtidigt som majoriteten var mycket fattig.
Genom stiftelser och privatdonationer skapades t ex Danviks Hospital i Stockholm av Gustav Vasa 1533 och Gustav Adolfs donationer till Uppsala universitet under 1620-talet medförde att universitetet var självförsörjande under århundraden.
"Sverige var också en kolonialmakt och hade ett slavfort, Cabo Corso, på 1600-talet i nutida Ghana på Afrikas västkust."
